Foogo fish

Min pappa brukar säga att pengarna brinner i fickan på mig, att jag bara måste göra av med dem bara för att jag kan. Jag skulle kunna säga att det inte riktigt stämmer, eller jag kommer försöka argumentera för det i alla fall. När man har varit en fattig student och verkligen levt på existensminimum är de en befriande känsla att faktiskt få köpa det man har lust med. Saker man inte ens tittat åt har man plötsligt råd med. Jag vet att det nu är mer än ett år sedan jag var student och att det där värsta suget måste ha försvunnit. Ja och nej är väl reflektionen på det. För till att börja med så flyttade jag och pengar försvann på helt nödvändiga saker som behövs till ett nytt hem. Så egentligen har jag aldrig fått köpa det där riktigt onödiga man bara köper för att man kan.

Den här månaden har jag några saker jag skulle vilja köpa

- Ny längre TV-bänk
- Roberts radio
- Vårskor
- Hmm en vårjacka också
- Jeans
- Tröja

Nu handlar det bara om att prioritera och det är det värsta jag vet. Måste också säga att vissa saker på den där listan är högst nödvändiga men inte lika roliga som de onödiga..

Jag är tidigt på jobbet idag. Planen för dagen är att dubbelkolla allt inför helgens utbildning och sedan gå på vårt personalmöte. Efter det borde det verkligen bli hemgång, men jag vågar inte hoppas på det helt och fullt. Det brukar alltid dyka upp något i sista stund som måste ordnas.

Idag har jag på mig A´s skjorta. Den första kommentaren på jobbet kom från David som nickade mot den och sa ”tur att jag inte tog den där idag, vi måste nog börja synka oss”. Vi har ofta liknande kläder, i och för sig ofta rätt neutrala, typ svarta converse, blåjeans, någon mörk tröja och en svart mössa. Men nu är ju våren här och jag kommer väl börja använda mer klänning, tror inte David hakar på det.

Nu jobb!

Ska snart åka hem och fortsätta jobbandet hemifrån. Ska skriva lite manus inför utbildningen och det är svårt att koncentrera sig i ett kontorslandskap. A är hemma hos bror ikväll för att titta på hockey men jag känner inte för att socialisera ikväll utan vill fokusera på skrivandet och mig själv. Får jag tid över ska jag baka de där grahamsbullarna jag velat baka i veckor.

Idag har jag glasögon på mig och känner mig oerhört smart. Gillar ju inte att ha dem på mig men har glömt att beställa nya linser så har inget val. Hoppas linserna hinner komma till helgen..

Jag har funderat en tid på det där med ålder. Jag kan inte påstå att jag har någon ålderskris även om det då och då slår mig att tiden börjar gå fasligt fort. Jag fyller 30 om ett år och det är väl egentligen ingen ålder sådär, mer än att det låter otroligt mycket mer vuxet än 20. På jobbet är vi ett åldersspann mellan 29 och 51, men det enda som kanske avslöjare det är tidigare erfarenheter, mentalt känns vi väldigt nära varandra. En kollega (i 40-årsåldern) reflekterade även över det då jag fått min onepiece. Hon hade ju sett mig som jämnårig och tyckte den där onepiecen såg väldigt mysig ut, men ett tankevarv till och en fråga från sin dotter om hon inte kunde få en sådan kände hon sig lite gammal (eller snarare inte lika ung som jag ;)).. När jag var yngre tyckte jag att 30 åringar var gamla och inte tala om åldrarna där över. Nu har jag människor i min vänkrets som är mellan 20 och 50 och tycker inte de där närmare 50 är särskilt gamla. Man får helt klart nya perspektiv på ålder ju äldre man blir.

Så helt klart har ålder ingen betydelse i det sociala livet. Där jag stött på lite problem är snarare med min självbild. Jag ser ju mig själv som ung. Jag tog nyss examen, har precis flyttat ihop med en kille, har inga barn och inget körkort. Men igår i stallet blev jag kallad medelålders och mogen kvinna. Och när jag tittar runt omkring mig så börjar bekanta, vänner och andra jämnåriga att planera vuxenliv, gifta sig, skaffa barn, ja bli stadgade på riktigt. Och mina jämnåriga börjar faktiskt se vuxna ut, de börjar se ut som de är typ 30 snart. Någonstans behöver jag väl bara förstå att jag inte är 20 längre och att det faktiskt inte är så farligt. Tänker jag efter skulle jag heller inte vilja vara 20 igen, har liksom redan gjort det…

8 mars och det betyder internationella kvinnodagen. Inget jag firar utan bättre vore väl om en sådan dag inte behövdes, men den behövs! Mer orkar jag för tillfället inte skriva om det, då blir jag bara irriterad och arg.

Idag har jag haft en mysig morgon i stallet, i vårsolen och sitter nu på jobbet. Som vanligt på tisdagar laddar jag för att jobba kväll. Jag tänker inte skriva att jag är trött. Dels för att jag inte är det just nu (woho) och dels för att pappa kommer säga att jag jämt verkar trött i mina blogginlägg (vilket en genomläsning av de senaste faktiskt bevisar). Men solen och ridningen i morse har gjort mig pigg och en kopp kaffe på det gör att jag går som tåget, hoppas på att tåget når ända fram. Jag borde gå ut och köpa mig lite middagsmat för att hjälpa tåget på vägen.

När jag fyllde år fick jag av Elin, Sanna och Jonas en Cattisdag. Det innebar en dag med brunch, cupcakesbak, promenad, middag och film. Eftersom vi är rätt upptagna på helgerna och hade svårt att hitta en dag så fick vi vänta några veckor och dagen bestämdes till 6 mars, det vill säga igår. Tyvärr var Jonas sjuk och kunde inte vara med men jag och tjejerna hade en toppdag bestående av allt det där. Fokuset låg ju helt klart på cupcakesen som blev supersöta både att se på och att äta. Jag är sjukt lyckligt lottad att ha så himlans bra vänner. När vi pluggade så hängde vi ju nästan varje dag och det var ju Elin jag var i Libanon med så vi känner ju varandra bra. Men i och med vi börjat jobba så har vi inte alls samma intensiva kontakt, tråkigt men desto mysigare blir dessa dagar. Vi har nu även bestämt att vi ska hyra ett bord tillsammans på Vasastans loppis, även om det är i Maj så känns det skönt att ha åtminstonde ett tillfälle tillsammans inplanerat. Ja jag och Sanna ska ju på en massa konserter också, men ändå. Jag är helt klart nöjd med min helg men känner mig inte alls utvilad. Är så fruktansvärt trött och i helgen har jag sovit fram till tio både lördag och söndag trots att kvällarna inte blivit sena. Tror min kropp håller på att varva ner till en veckas semester i Åre.. längtar..

Vincent var med i baket


Elin vispar


Färdiga kladdkaksmuffins väntar på sin frosting


Spritsingen är i full gång


Såhär fina blev alla cupcakes :) ser ut som något de äter i en tecknad film

Den här månaden försöker jag hålla lite i mina pengar. Vi åker ju till Åre om en vecka och då brukar det ju gå en del sen är det en såndär räkningsmånad med CSN, tandläkarr och el. Därför har jag varit duktig och tagit med mig matlådor istället för att gå ut och äta på lunchen och planerat middagarna så det inte blir något dyrt spontanköp. Jag har inte shoppat kläder förutom min nya skidjacka, ja jag har varit duktig. Men jag har fönstershoppat som aldrig förr och hittat massor jag VILL ha. Ja dels i de butiker jag nämnde igår men så är det andra saker som jag har ordentliga carvings för. Det jag verkligen vill ha mest just nu är en köksradio och inte vilken köksradio som helst utan en Roberts radio. Köksradio motiverar jag så att jag förmodligen skulle kunna börja äta frukost igen om jag fick lyssna på radio och det är ju så mycket trevligare att laga mat med musik. Roberts radio motiverar jag med att den är lagom stor att stå i köksfönstret, iphonen kan kopplas in och då kan jag lyssna på spotify, men det viktigaste av allt det är en 50-tals retromodell som bara går helt perfekt med stilen i köket och fondväggen. Haken är att radion nästan kostar 2000 kr

Sen så vill jag ha nya lurar till iphonen med. Jag fick fin fina urbanerars av pappa i julas och de har jag använt  varje dag sedan jag fick iphonen. Men ibland, som när jag ska ut till stallet, så vill jag ha lite nättare och nu har urbanears en modell som heter medis. Lurarna finns i alla möjliga färger men jag har förälskat mig i ett par armygröna. Haken där är att priset är 500 kr.

Varför har både julafton och min födelsedag precis varit?

Finaste radion (bilden tagen från http://www.robertsradio.se/)


Urbanear medis

Jag vet, det är så barnsligt men jag skrattar så jag dööör :D

Jag är inne i ett dokumentär-träsk för tillfället. Det jag vill se på TV och höra på radio just nu är dokumentärer. Jag har ju tidigare höjt P3s dokumentärer till skyarna men har tagit en lite paus från dem. Jag har ju även ett behov av att smälta men nu är det dags igen och nu riktar jag in mig på SVT. När jag låg sjuk tittade jag på dokumentärerna om Monica Zetterlund och Cornelius Wreesvijk men nu på lunchen har jag blivit tipsad om en helt andra ämnen..

Först pratade vi om ”Donator okänd” som handlar om människor som letat upp sina halvsyskon i Kalifornien och till slut gav sig även spermadonatorn, deras biologiska pappa, sig till känna. Det visade sig att han inte alls var den de trodde utan en lodis som bodde på stranden, var psykiskt sjuk och rökte på. Absurd och intressant, den ska absolut ses omgående och jag tror att den även kan roa A.

Den andra är Armadillon och den zappade jag som hastigast förbi häromdagen men pallade då inte med att se. Den handlar om en dansk insatsstyrka i Afghanistan. Den handlar om vad krig faktiskt innebär. Utan att ha sett den så drar jag då en parallell till barnläkare Olle Jeppssons artikel i DN där han tar upp de apatiska flyktingbarnen. Ja artikeln i sig är mer än läsvärd men de han bland annat säger är att vi som har haft fred i över tvåhundra år, kan omöjligt föreställa oss vad krig faktiskt innebär. Det kan vara viktigt för alla att påminna oss om, att vi verkligen inte fattar. Helst skulle jag ju vilja att SD-politiker funderar lite över det, men jag har ingen större tilltro att det finns i deras begreppsvärld att ens försöka förstå.

När jag ändå är inne att tipsa om bra saker på SVT så vill jag höja Korrespondenterna. Det är en halvtimmes samhällsprogram som går varje onsdag. Ämnena kan till en början kännas torra men programmet är så välgjort och nygjort att det blir otroligt intressant. Nästa program handlar om vad som händer i arabvärlden för tillfället men varföör inte börja med program ett här.

Så nu har jag tipsat om underhållande men framförallt viktiga program, nu har ni (och jag) att göra!