Foogo fish

Idag hade vi besök och föreläsning av Rafael från organisation Maskrosbarn. Maskrosbarn är en ung organisation som startades av Therese Eriksson och Denise Madsen när de var i gymnasieåldern. Idag är de 25 år gamla och organisationen har fått tillskott i personalstyrkan.

Maskrosbarn vänder sig till barn som har föräldrar som antingen är psykiskt sjuka eller har ett missbruk. De ordnar lägerverksamheter har en chatt, stödgrupper och mycket annan aktivitet för barnen.

De är också ute och föreläser för vuxna om hur det är att växa upp med en eller två föräldrar som inte kan ta sitt föräldraransvar. Gemensamt för de som jobbar i organisationen är att de har egna erfarenheter om det de pratar om. I februari kommer de ut med en rapport som grundar sig på 50 intervjuer med barn, som befinner deras verksamhet, och som del berättar hur de skulle vilja bli bemötta av vuxenvärlden. Ska bli intressant att få ta del av.

Det var oerhört fängslande att höra Rafaels egen historia men också väldigt hoppfullt. Det kan faktiskt gå bra för en fast man haft dåliga förutsättningar. Är ni intresserade att läsa mer gå in på www.maskrosbarn.org .

Mörkret gör mig fasligt trött. Så länge jag är igång går det bra men tar jag det lugnt så somnar jag. Precis det hände efter maten ikväll. Tänkte kolla lite TV och sedan kladda lite provfärg på sovrumsväggen. Istället somnade jag i soffan vid åtta och vaknade vid tio... fail. Hoppas jag somnar nu! Dessutom är jag missnöjd att ingen färg kom upp, jaja. Sov sött!

Jag är inget fan av Uppdrag granskning, jag tycker att det är rätt kasst. Det är sjukt dålig journalistik. De utger sig för att vara någon form av grävande/avslöjande journalistikt program men de klarar inte ens av att belysa två sidor av ett problem. Oftast brukar jag bojkotta programmet helt och försöka stå helt neutral om det kommer på tal men för några veckor sedan fastnade jag ändå framför programmet som handlade om Socialtjänsten i Sandviken. Eller det handlade om de barn som blivit omhändertagna på grund av att pappan och vad jag förstår till viss del mamman blivit anmälda för sexuella övergrepp.

Hela programmet gick ut på hur synd det var om föräldrarna och hur maktlösa de stod, jag menar tänk dig att inte har rätt till sina egna barn! De lades även stort fokus på att trots att det inte blev en fällande dom fick de inte tillbaka barnen. Många jag pratade med, eller som hade kommenterat programmet på facebook, var chockade och uttryckte att de gråtit när de sett programmet. Själv var jag mest förbannad. Självklart är det integritetskränkande att bli granskade av soc, självklart är det en sorg att få sina barn omhändertagna. Men barnen då? Soc har inte möjlighet att omhänderta barn hur som helst. Därför fanns det en rätt stor misstanke från min sida att alla fakta inte låg på bordet. Och socialsekreterarna som gjort utredningen får ju inte säga något på grund av tystnadsplikten.

Till slut fick föräldrarna sina barn tillbaka. Jag måste ändå säga att hellre utred en familj för mycket än en för lite för inga barn ska behöva bli utsatta för sexuella övergrepp. Jag vet heller inga detaljer i detta ärende eftersom det som sagt är sekretessbelagt men om man kikar på lite statistik så leder 80 – 90 procent av anmälda sexuella övergrepp mot barn aldrig till åtal, vilket visar hur oerhört starka beviskraven är i brottmålet. Sen kan man fråga hur många av de som leder till åtal som blir fällande domar? Uppdrag granskning har en bra tanke att granska våra myndigheter, för det behövs, men kan de inte göra det på lite mer konstruktivt sätt månne? Jag tycker Hjördis Flodström Enquist, Universitetsadjunkt vid ­socionomutbildningen på Högskolan i Gävle har skrivit en bra artikel om detta som jag tycker ni ska läsa här.

Jag tror jag har slagit rekord vad gäller julstämning trots bristen på snö. Vet egentligen inte varför men anar att det började med helgen i London där allt var julpimpat till max. Sen fortsatte det med As kryapådigpresent förra veckan som bestod av julmust, glögg och pepparkakor. Dessutom är en del av julklapparna införskaffade och andra finns i en tankeprocess. Så känslan nu, trots att vi inte är inne i december ännu, är julig. Så pass julig att jag var tvungen att lyssna på lite julmusik..

 

Helgen har varit fylld av häst. Det började redan i torsdags då jag och Malin kollade in lite hoppning i Globen. Även på fredagen blev det Globen där kvällens höjdpunkt nog var barbackahoppningen som Robert Whitaker vann på 212cm, helt galet. Ska se om det kan komma upp en video på det skuttet.

I lördags blev det sovmorgon och sedan stallet. Från början var det mening att jag skulle ut på kryssning men efter en vecka med förkylning och migränkänningar så beslutade jag att stanna hemma istället. Så lördagen slutade framför TVn.

Idag har jag och Burren fått hoppa, galet kul! Sen blev det lite Horse Show på TV innan vi åkte till Diddi och Alexzandra för första advent-middag. Nu ligger jag utslagen i soffan med en A som är på måttligt bra humör eftersom datorn strular. Men snart blir det Grinchen och sedan sängen.

London var mysigt och A gillade stan mer än vad han trodde han skulle göra vilken nog gav min present ett extra plus i kanten. Nästa gång vi åker dit ska jag dock ha sneakers för attans vad ont i fötterna jag hade.

Första dagen blev det promenad från hotellet i Bayswater utmed Hyde Park, på Oxford street och ner till London Eye. Fint att kunna se hela London från det gigantiska parisehjulet. Efter det blev det fish and chips på en mysig pub innan vi gick till akvariet och kollade hajar och andra balla fiskar.

Dag två ägnades åt shopping och vi tog oss till ett stort köpcentrum i white city för att slippa trängas på Oxford street. Der visade sig vara ett klokt beslut då London en lördag strax innan jul är minst sagt trångt.

Sista dagen började med en söndagspromenad i Hyde Park. Vi strosade runt bland Londonborna och deras hundar sippande på varsin take away latte eller som A säger, take along. Sen blev det Harrods som avslutning innan vi begav oss mot flygplatsen.

Nu har jag varit hemma och sjuk i tre dagar men imorgon blir det jobb igen.

Nu åker vi iväg till London. A ska äntligen få sin 30-års present, det vill säga upplevelsen att vara i den största staden han (och även jag) varit i.
Cheers!

Glädje är som en tårta, får man för mycket blir man mätt..

Nu ska här bli vinterfint på balkongen.

Huset bredvid byggnaden jag jobbar i totalrenoveras, en renovering som kommer att vara klar 2015. Jag hoppas och ber till de eventuella gudar som finns att oljudet inte kommer att hålla på lika länge. Det är ett borrande, surrande, klingande och klongande att bara tanken får mig att få ont i huvudet. Inte blir det väl bättre av att jag sovit riktigt illa i natt då stackars A hostade fram till klockan fyra. Då menar jag inte ett enstaka hostande lite då och då utan hostattacker sådär var tionde sekund. Själv är jag fortfarande inte hundra, hostar, snörvlar och känner mig ynklig. Men hoppas på att bli helt frisk till nästa vecka för då är det London som gäller. Kommer nog bli lite tjatande om London här framöver.

Myshunden är på besök när husse ska ut på restaurang.

Ledig måndag efter jobbhelg och planen var att rida lektion. Men eftersom jag under natten dragit på mig A's krasslighet så avstod jag och lät pappa rida istället. Följde ändå med ut för att titta och hjälpa till.

Nu har jag krupit upp i soffan och tittar på serien Grimm. Första avsnittet får godkänt. Sen blir det soppa och våfflor till middag, tror det är bra förkylningsmat.

Gårdagens maskerad var rolig. Vi var även så förnuftiga att vi såg till att hinna med sista pendeln hem vid två. Det betydde att jag kunde vakna upp i min egen säng, krypa ner i min onepiece och se ett avsnitt av the mentalist nu på morgonen. Nu är jag på väg till jobbet igen men imorgon är jag ledig. Lägger upp lite bilder från gårdagen så ni ser hur snygga vi var. (Om ni tittar i bakgrunden på sista bilden ser ni A i leopardmönstrad kroppstrumpa, han och Becky bytte kläder) Ozzy och Amy tog hem prisen för bäst klädda, i bakgrunde på deras bild ser ni Betty Boop och Micheal Jackson..

Jag hade en väldigt fin gårdag. Jag slutar ofta tidigt på fredagar, men skillnad igår var att A också slutade tidigt, då det ju är Allahelgona. Det betydde att vi kunde äta lite lunch tillsammans och sedan shoppa färdigt det som behövs till kvällens maskerad. Sen ringde Malin och lurade iväg oss till Gamla stan och en öl. Väldigt roligt att få hänga lite med henne, var länge sedan. Vi två tummade på att jag skulle anmäla mig till en lokaltävling med Burren till våren. Det var ju flera år sedan jag tävlade.

Sedan åkte jag iväg til Scandic Grand Central för att äta middag med Sanna, Anna, Karin och Emma. Middagen var fasligt god och vi hade väldigt trevligt. När middagen var uppäten trängde vi oss upp på övervåningen för att se Christian Kjellvander. Det var lättare sagt än gjort! Det var helt klart för mycket folk på den minimala övervåningen och värmen steg snabbt. Göteborgsbranden var på mångas läppar men allt gick bra och efter en hel del väntan kom Mister Kjellvander upp på scen. Även om lokalen sög så var Christian fantastisk, jag hade gåshud vid ett flertal tillfällen. Vi tog en öl efter men när de andra pratade om att gå vidare var jag vuxen och förståndig att gå hem.

Nu har jag vaknat och ska sätta igång att städa lite hemma, prova ut maskeradkläderna (kort kommer förhoppningsvis imorgon) och sedan gå till jobbet.

I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes

Vissa dagar är bättre än andra, det här var inte en sådan dag. Nu drar jag täcket över huvudet och hoppas på att morgondagen bjuder på något bättre.